otursdag,svar ja
Amanda ställde alarm på 7 imorse,vi vaknade men snoozade en gång, men nej då ringer hennes mobilalarm inte för ens halv 9 , då vi planerat att gå hemifrån. Panik, ja det fick vi , så upp med laptopen och in på hotmail och slängde iväg ett meddelande till min mentor. Jag berättade hur situationen var och att vi skulle bli så sena, och ja vi skulle ju skriva psykologiprov 9:10, det hade vi aldrig hunnit, och så frågade jag vad vi skulle göra. Hon sa att vi skulle komma till mentorstiden 11:15. Okej tänker vi , lägger oss och sover till 9:45, men vi kliver inte upp för ens 10, och stressar ner och äter frukost och springer till bussen vid 10:30.
Kommer fram till stationen och går ner till tåget, solen skiner och vi tänker att nu är oturen över, skönt. Men icke.
Istället så kommer tåget, vi hoppar på och åker till kallhäll. Sen innan tåget ens stannat i kallhäll så släcks alla lamporna och tåget blir helt tyst, vilket det normalt sett inte är när det ska stanna. men det liksom flöt fram, det var helt tyst. Vi stannar och alla sitter tysta, sen efter en stund så hör vi hur dom ropar i högtalaren att vi måste dröja i 15 minuter på grund av elfel. Ja, back on track eller vad säger man. Så ut ur tåget och tar första bussen till jakan, vilket blev 542:n. Kommer fram och sprinegr till svenskan som började 11:45 och ja, vi hann till den iaf för mentorstiden var ju tydligen 10:15 och inte 11:15... suck ;P
Vi hade svenska och vi lyssnade på allas tal om drömmar som egentligen skulle varit klart tills förra veckan , men nu är det så att alla inte riktigt förstår vissa instruktioner och det är något jag har lärt mig att leva med. tyvärr.
Eter det så slutade vi. Eller ja , jag skulle åka med Amanda så vi hann inte vara med på uppdragstiden så mycket, men vi vet vad vi gör.
Min mobil dör också självklart, inga batterier.. typiskt.
Pappa hämtar mig på jobbet, vi åker och handlar sen hemåt, sen packar jag för träning och sticker.
Under träningen hade jag så ont i halsen och i nacken , och jag börjar bli förkyld känner jag .. vill inte :(
Åh och när jag såg dig ville jag bara krama dig din björn! Nisse pisse päron , nej nu skaj ag inte börja igen.
Nu ska jag dricka upp mitt utsökta té och be lite till gud.
Puss på ljumsken min käraste vän, puuussss
The best I ever had
Kommer fram till stationen och går ner till tåget, solen skiner och vi tänker att nu är oturen över, skönt. Men icke.
Istället så kommer tåget, vi hoppar på och åker till kallhäll. Sen innan tåget ens stannat i kallhäll så släcks alla lamporna och tåget blir helt tyst, vilket det normalt sett inte är när det ska stanna. men det liksom flöt fram, det var helt tyst. Vi stannar och alla sitter tysta, sen efter en stund så hör vi hur dom ropar i högtalaren att vi måste dröja i 15 minuter på grund av elfel. Ja, back on track eller vad säger man. Så ut ur tåget och tar första bussen till jakan, vilket blev 542:n. Kommer fram och sprinegr till svenskan som började 11:45 och ja, vi hann till den iaf för mentorstiden var ju tydligen 10:15 och inte 11:15... suck ;P
Vi hade svenska och vi lyssnade på allas tal om drömmar som egentligen skulle varit klart tills förra veckan , men nu är det så att alla inte riktigt förstår vissa instruktioner och det är något jag har lärt mig att leva med. tyvärr.
Eter det så slutade vi. Eller ja , jag skulle åka med Amanda så vi hann inte vara med på uppdragstiden så mycket, men vi vet vad vi gör.
Min mobil dör också självklart, inga batterier.. typiskt.
Pappa hämtar mig på jobbet, vi åker och handlar sen hemåt, sen packar jag för träning och sticker.
Under träningen hade jag så ont i halsen och i nacken , och jag börjar bli förkyld känner jag .. vill inte :(
Åh och när jag såg dig ville jag bara krama dig din björn! Nisse pisse päron , nej nu skaj ag inte börja igen.
Nu ska jag dricka upp mitt utsökta té och be lite till gud.
Puss på ljumsken min käraste vän, puuussss
The best I ever had
Kommentarer
Trackback
